keylove

När du sa hej, kunde jag tänka på det hela dagen. När du sa nej, var jag förstörd. Det jag hade, var synintryck, hörselintryck och en egen historia. En uppfattning av det hela. Jag tog dig och allt för givet. Idag vill jag tänka att jag gick ut med en säck fylld av lärdom. Att jag inte längre var en seg deg som inte kunde lösas ut. Inte fann en väg tillbaka. I framtiden vill jag tänka att jag släppte taget. Men rädslan sitter kvar i mig..gjorde jag verkligen det eller sa jag det bara?