keylove

Idag har det varit en dag som är värt att skivas ner. För värd för att bevaras på ett dokument som sedan inom en snar framtid kommer försvinna när datorn hackar upp sig eller någonting annat inträffar. Skolan har gått bra, mattepovet gick relativt bra, nu väntar jag på resultatet som vi ska hålla alla tummar för. Annars? Har träffat Louise på en fika och en promenad i det kalla. På vägen hem satt en tjej och grät vid en bank i väntan på tunnelbanan som straxt skulle komma. Det första jag tänkte var att hon liknande en jag kände. Andra människor runtomkring sa ingenting, ingen gjorde något. Jag fick nästan panik näör jag tänkte på vem jag trodde att det var, men själv tog rädslan över och jag satt på samma plats. Ringde Cicci och gjorde lite mattetal. När jag väl skulle på tuben mot Norsborg tänker jag "ahmen, det var hon, det måste det ha vait. ANNA??!!! VARFÖR GJORDE DU INGE?. Hon grät for god sake, du skulle ha sagt ngt, spela roll vem det var, du är en medmänniska på denna jord." När jag kommer hem pratar jag med pappa om händelsen, han funderar och säger "tänk om det är någon som behöve dig, det vet du aldrig". Pappa förslag var att ringa, det trodde jag att han aldrig skulle säga. Jag blev fölrvånad, förstenad.

Nu har jag gjort det, det var inte hon. Men det känns så skönt att jag tillslut följde mitt hjärta och det blev såhär bra. Nu dör jag inte nyfiken.

Idag är det onsdag. Idag är det matte prov. Morgonen har varit fantastisk, jag har promenerat, ätit frukost i lugn takt och lyssnat på musik.Det känns bra, jag jobbar nu och jag har beslutat mig för att printa ut en bok om mitt år som 16. Det är inte långt förrän jag fyller 17, nu vill jag bara njuta av att vara Anna 16 bast.